ryttare = invalider?

(Från 2009) OBS! Humor!

Eftersom i princip alla Sveriges ryttare lider av någon form av invaliditet efter en ridolycka av något slag, så är detta den enda skylten i den svenska skyltsamlingen som är totalt onödig på en hästtävling. Om det i normala fall finns två handikapplatser per 100 parkeringsplatser så borde förhållandet vara det omvända utanför en ridanläggning. Det kanske till och med vore mer logiskt att ha två parkeringsplatser med en överkorsad rullstol på skylten?

Tips till den som vill föda upp kampfiskar!

Kampfisken (betta splendens) kommer från Asien, där den lever på risfält i mörka varma pölar. Kampfisken blir ca 3-4 cm lång, och måste ha en vatten temperatur på ca 20-30 grader. Kampfisken är en mycket populär fisk, världen över. Den finns i många olika färkombinationer och fenformer, den vanligaste kampfisk sorten som man ofta stöter på i djuraffären är veiltail, och det vanligaste färgerna är röd och blå.
Hanen har längre fenor, och har starkare färg än vad honan har. Om fisken inte kommit till sin fulla storlek kan båda könen se likadana ut, och det kan vara lite knepigare att se vad som är hona eller hane. Hanarna brukar oftast vara aggresivare än vad honorna är.
Kampfiskar finns att köpa i dom flesta zoobutikerna, eller så kan man köpa direkt från odlaren. Vilken färg eller fisksort man väljer är en smaksak, fisken måste se frisk ut. Den ska inte ha fläckar eller märken på kropp eller fenor, den ska vara aktiv. Fenorna ska se fina och hela ut, man kan ochså fråga hur gamal den är så att man på ett ungefär vet kampfisken ålder. Kampfisken blir ca 2-3 år, men om man har tur så kan dom leva till ca 4-5 år. Kampfiskar brukar på ett ungefär kosta mella 30-45 kronor, men det beror på vars man köper.
Kampfiskar är väldigt bra nybörjar fiskar, och kräver inte en massa avanserad skötsel. Dom trivs bra själv eller med sällsakap av sndra fiskar, men ha aldrig hanar tillsammans. Då dom är aggresiva mot sin egen sort, att ha en hane med 2-3 honor går bra. Men inte för många honor då dom kan bli lite kaxig mot hanen, om dom blir för många. Fiskar som platy, svärdbärare, gupy och gurami går bra att ha med kampfiskar då dom är snälla och lunga. Ha aldrig fiskar som t.ex tigerbarber, då dom biter på kampfiskens fenor. Om du har många kampfisk hanar se då till att dom inte kan se varandra, eftersom dom kan bli väldigt stressade av detta.

Den siamesiska kampfisken leker i par till och med i små akvarier som inte rymmer mer än tre liter. Hanen bygger skumbo i lågt vatten, gjort av bubblor som täcks med saliv. Vattenståndet skall vara max. 15 cm. Filtrering och genomluftning stängs av, då vattenströmningen kan förstöra boet. Flera växtstånd kan placeras på vattenytan. Här kan honan finna skydd mot den alldeles för aggresive hanen. Under lekens lopp samlar både hanen och honan ihop äggen när de sjunker ned, och pressar in dem i boet. När leken är över kör hanen bort honan, och då kan man ta bort henne. Äggens utveckling kräver kokt vattenledningsvatten med följande värden: pH 7.0. 10° dGH och högst 2° dCH. Äggen kläcks 24-30 timmar efter befruktningen. Så snart ynglen lämnar boet tas hanen också bort och vattennivån kan sänkas till 5 cm. Ynglens första föda är saltvattensräkor och senare hackad tubifex.


Utrustning:
Ett ledigt akvarium med täckglas, termometer, doppvärmare, lyse och eventuellt även renare och luftpump. Andra grejer som är bra att ha är några vattenväxter och provstickor för att kolla vattenkvaliten. Utrustning för att odla mat åt ynglen den första tiden tas upp under rubriken yngelmat.

Akvariet:
Akvariet kan vara ganska litet men ju större det är desto lättare blir det att hålla rent. Jag har själv använt akvarier från 20 liter och uppåt. I akvariet bör förutom doppvärmare och termometer också finnas några flytväxter och något gömställe åt honan. Gömstället kan vara en stengrotta eller en bit javamossa. Luftpump och renare bör inte användas i början då dessa lätt förstör hanens skumbo. Vattnet bör hålla en temperatur på 28-30°C. Akvariet skall bara var fyllt så att vattnet är ungefär 15 cm djupt. Något botten material brukar jag inte använda eftersom det försvårar både renhållning och hanens yngelvård.

Kampfiskparet:
Honan och hanen i paret som skall användas under leken bör ha ungefär samma storlek(hanen kan vara något större) annars kan den mindre bli så pass skadad att den inte kan fortsätta leken utan måste bytas ut mot en större. Honan måste vara könsmogen det ser man på att hon får en liten vit prick (ser ut som ett litet kort rör) framför analfenan. Dessutom måste honan bära på rom. Det ser man genom att hon blir lite rund om buken. Jag brukar först flytta över hanen till lekakvariet genom att ta honom i en plastpåse med vatten. Inom ett dygn brukar han börja bygga ett skumbo.

Skumboet:
Hanen bygger ett skumbo av små salivindränkta luftbubblor gärna inne bland flytväxterna som hjälper till att hålla ihop boet. När skumboet har fått lite storlek så flyttar jag över honan även henne med hjälp av en plastpåse. Om inte hanen bygger ett skumbo dela av lekakvariet med en glasskiva och släpp ned honan så att hanen kan se henne men inte komma åt henne. Blir han inte tillräkligt upphetsad för att bygga bo nu så byt ut honom. Nackdelen med detta sätt är att honan kan få för sig att kasta sin rom innan paret fått leka. Skumboet brukar bli lite skadat när honan flyttar in men detta reparerar hanen ganska snart.


Leken:
När nu hanen och honan flyttat ihop blir det ett himla liv. Hanen simmar runt och spänner upp sina fenor och gällock. Han vaktar sitt bo och jagar bort honan i början innan han är nöjd med boet. Båda fiskarna brukar få sina fenor lite skadade i form av revor men detta läker ganska snabbt efter leken. Honan kommer med jämna mellanrum att försöka simma fram till boet med kroppen svagt framåt lutad detta för att visa att hon är redo. När hanen är nöjd med boet kommer han att simma upp och lägga sig på tvären över honans rygg. Sedan slingrar han runt henne och vibrerar med fenorna. Honan blir paralyserad och han vänder henne upp och ned. Sammtidigt som hon hamnar på rygg sprutar hon ut ett eller flera romkorn som hanen befruktar. Romen är tyngre än vattnet och sjunker mot botten. Hanen simmar nu ned och hämtar äggen och stoppar upp dem i skumboet. Honan kvicknar till efter ett tag och hjäper till. Sedan börjar hela proceduren om med att hanen vänder henne på rygg igen osv. Leken kan hålla på i flera timmar. Honan lär kunna släppa flera hundra ägg 300-400 stycken men jag har aldrig fått så många. Äggen kan man se i boet som små vita prickar bland bubblorna. Det kan vara väldigt svårt att se dem. När leken är klar börjar hanen att jaga bort honan. Nu är det dags att flytta honan till ett akvarium med rent vatten där hon kan vara ifred och läka. Detta brukar jag göra försiktigt med en håv så att man inte skadar skumboet.

Hanens yngelvård:
Nu kommer hanen att bättra på boet hela tiden var efter bubblor går sönder. Han kommer också att lyfta upp romkorn som trillar ned. För att han skall se att göra detta är det bra om det finns åtminstånde lite svagt ljus dygnet runt. Efter 24-48 timmar kläcks ynglen. I början hänger de bara i skumboet och skulle de falla ur det så kommer hanen och puttar upp dem igen. Ynglen lever nu av sin gulesäck och är bara 1-2 mm långa. Efter ytterligare ett till två dygn börjar ynglen att kunna simma själva. De simmar nu också vågrätt. Nu brukar jag flytta bort hannen och själv ta över yngelvården. Om man inte flyttar bort hanen finns det risk att han kommer att börja äta sina egna yngel.

Yngelvård:
Det är viktigt att man har täckglas på akvariet och att det inte står utsatt för drag. Detta för att ynglens labyrintorgan skall utvecklas ordentligt. Man bör mata ynglen flera gånger per dag med små portioner varje gång. Det jag tycker är svårast är att hålla vattenkvaliten. Får ynglen bra med mat och man håller en bra vattenkvalite kommer de att växa fort. Ett problem är att de växer väldigt olika fort. Det kan vara lämpligt att dela upp dem i flera olika akvarier efter hur stora de blivit. Det finns annars risk för att de minsta blir mat åt de största syskonen. Det dröjer ganska länge innan hanynglen börjar slåss med varandra men när det börjar med det måste man flytta dem till separata kärl. Ett alternativ till farmors syltburkar är att bygga ett fackverk till akvariet.

Vattenbyten:
Jag brukar vänta med att göra första vatten bytet så länge som jag vågar för att ynglen skall hinna växa på sig. När man måste göra det beror på hur stort akvarium man valt och om man övermatat. Jag bruka använda provstickor för att kolla vattenkvaliten (aqua vital multistick). Vattebbyten är klurigt. Jag brukar ta en vattenfyll slang (1 cm i diameter) för att få igång en sughävert. Skräpvattnet samlar jag upp i en balja så att jag efteråt kan kolla om det kommit med något yngel av misstag. Skulle det ha gjort det fångar jag det med en kaffekopp och för tillbaks det till akvariet. Jag brukar försöka byta 30-50% av vattnet. Vattnet som man fyller på med måste hålla samma temperatur som akvarievattnet. Jag brukar använda en sughävert även när jag fyller vatten. Man skall också försöka att undvika att spruta vatten på ynglen då detta lätt skadar dem. Vartefter ynglen blir större så brukar jag fylla på med mer vatten än jag tagit ut så att nivån i akvariet ökar för varje vattenbyte.

Yngelmat:
Jag har provat många olika dieter för mina nyfödda yngel. Söndersmulad hårdkokt äggula (smutsade ned vattnet väldigt), Söndersmulat flingfoder, infusorier odlade på morotsskal (slutade illa!) och infusorier odlade direkt i akvariet (från ett preparat som kallas protogen). Det sistnämda är det som fungerat bäst hittills. När ynglen blivit lite större får de nykläckt artemia (ett saltvattenskräftdjur som man odlar själv). När ynglen vuxit så de är 10-15 mm kan man börja ge dem frusen artemia som man köper hos akvarieaffären. Det kan ta ett tag för dem att lära sig att äta dött foder som flinfoder och annat men blandar man det och artemia brukar de lära sig efter ett tag.

saknad

Vissa djur saknar jag...
Rasmus (hunden) för att han var så glad och lekte så mycket med min son.
Frosty för hans tålmodighet, styrka, lugn och stöttade de svaga,...
Xtan för att han var så söt och positiv. Harmonisk och säker.
Fia för att hon gav mig så många år (94-06) med äventyr, positivitet, ivrighet och lättkörd.

Jag saknar inte katt men det kommer nog kännas tomt när Felicia åker...

Avmaskning för häst

UNDVIK:
* Sprida hästgödseln på våren på sina beten och låta hästarna beta där samma år.
* Köra över betet med betesputs istället för att mocka, finns inget effektivare sätt att fixa till det när man vill ha RIKTIG mycket mask.......!

GÖR ISTÄLLET:
* Mocka alla hagar minst en gång i veckan.
* Ha olika hagar vinter och sommar.
* Låt gärna betet vila varannat år från betande!
* Kontrollera nya hästar innan de släpps ut på bete.

Allemansräten enligt Facebook

Du får rida fritt i naturen, eftersom ridning ingår i allemansrätten. Men med tanke på risken för markskador är det viktigt att noga välja väg och undvika mjuka marker som lätt kan skadas.

Fråga markägaren om lov när du arrangerar organiserad eller regelbunden ridning på annans mark. Du måste även anmäla samråd hos Länsstyrelsen om dina ridarrangemang kan medföra påtaglig förändring på naturmiljön, exempelvis skada på marken.

Trycket på allemansrätten när det gäller ridning är stort. Ridsporten ökar snabbt. I dag rider cirka 140 000 personer i Sverige och antalet företag som arrangerar ridning med islandshäst ökar. Det är en väldigt positiv utveckling, men risken för markskador och konflikter med markägare och besökare i friluftsområden ökar.

Välj rätt väg och tålig mark
Det finns en hel del du kan göra som ryttare för att minska risken för markskador och konflikter:

undvik att rida på mjuka stigar och på stigar som vanligtvis används för vandring och motionslöpning. Rid inte heller i markerade eller uppåkta skidspår

undvik att rida över ömtålig mark som exempelvis ängar och hagar, lavmarker och kärrmarker

var extra uppmärksam på vår och höst när det är blött och mjukt i markerna

tänk på att hästens hovar kan skada granarnas rötter. Då kan det bli rotröta i trädet, så att virket förstörs

det är bra att först kontakta markägaren om du tänker rida regelbundet i samma område. Det är bättre än att själv bli kontaktad av markägaren i efterhand
Du får inte rida över tomter, eftersom de som bor i naturnära hus ska kunna känna sig ostörda. Hur stort område som ska räknas som tomt beror på omständigheterna.

Det är risken att störa som är avgörande hur nära huset du kan passera. Några regler om minsta avstånd finns inte.

Också plantering är förbjudet område. Med plantering menas i första hand gräsmattor, plantskolor, parkplanteringar och andra liknande områden. Oavsett risken för markskador är det förbjudet att rida över tomt eller plantering.

Risken för markskada avgör
Allemansrätten sträcker sig inte lika långt för dig som ryttare som för den som tar sig fram till fots i naturen. Detta beror på att ridning kan skada marken.
Du får därför inte rida på områden där det är risk för skada på marken.

Vid upprepad ridning på samma platser kan skaderisken vara så stor att du måste ha markägarens tillstånd att rida. Samma sak gäller vid ridning i större grupper i organiserade former.

Ett område med nyplanterad skog räknas inte som plantering i brottsbalkens mening, men en skogsplantering med späda plantor får ändå betraktas som ”olovlig väg” för ryttaren.

Tillåten ridning på enskild väg
Normalt är det tillåtet att rida på enskilda vägar. Men markägaren kan få rätt att sätta upp en skylt som förbjuder ridning om det orsakar stor skada på vägen.

Det är också möjligt att reglera ridning på en enskild väg med hjälp av lokala trafikföreskrifter i tätbebyggt område. Markägaren har möjlighet att kräva skadestånd om vägen skadas av regelbunden ridning eller travträning.

Lokala förbud på motionsspår och vandringsleder

Motionsspår och vandringsleder är anlagda för vandring och motion till fots. Det finns inget allmänt förbud att rida på motionsspår och vandringsleder.

Men i åtskilliga av Sveriges kommuner är ridning förbjuden i markerade motionsspår och preparerade skidspår med stöd av lokala ordningsföreskrifter. Sådana förbud är ofta skyltade med vägmärket Ridning förbjuden.

Du är själv skyldig att ta reda på vad som gäller. Information om lokala ordningsföreskrifter finns hos kommunen och polisen.

Särskilda regler i nationalparker och naturreservat

I nationalparker och naturreservat gäller särskilda regler som oftast inskränker allemansrätten. I allmänhet är det förbjudet att rida annat än på särskilt markerade stigar eller leder. Det kan också vara ridförbud i hela området.

Vad som gäller framgår av informationsfoldrar och av de anslagstavlor som finns uppsatta vid området. Annars får du upplysningar från kommunen eller länsstyrelsen.

Vad betyder skyltarna?
Ridstigar och ridvägar i naturen kan skyltas på flera sätt:

påbudsmärke betyder att ridning är tillåten endast på den skyltade stigen eller vägen

anvisningsmärke betyder rekommenderad väg. Det är inte förbjudet, men olämpligt, att rida annat än på den markerade stigen

anvisningsmärke med rött snedstreck betyder att ridning är olämplig

förbud mot ridning skyltas med Förbudsmärke Ridning förbjuden

Styngflugelarver

Styngflugelarver är inte en mask, utan precis som det låter; en fluglarv. Flugan lägger sina ägg främst på hästens framben. Dessa kan man se som små gul- vita, 1-2 mm långa prickar. När äggen kläcks irriteras hästen av larverna och biter sig. Larverna borrar sig in i munslemhinnan och vandrar ner i magsäcken. Där stannar de över vintern och följer med träcken ut på våren/försommaren. Larverna förpuppas i marken under träcken och utvecklas där till flugor.

Styngflugelarven är röd- eller brunfärgad, ca 2cm lång och 0,5 cm tjock. Det är mycket sällsynt att hästen påverkas av dem. Ibland kan man se larver som har följt med träcken ut, antingen spontant eller efter en avmaskning, men det finns alltså ingen anledning till oro eller avmaskning för att man ser dessa.

Eftersom styngflugan inte är hästens egen parasit går det inte att se förekomst i träckprov. Det bästa man kan göra för att förhindra att hästen får i sig larverna är att skrapa bort äggen från pälsen. Flugan förekommer lokalt, den har på en del platser inte synts till på många år. Hästen smittar inte betena eftersom flugan flyger iväg. En särskild avmaskning mot styngflugelarver som förr gjordes sent på hösten, den s.k. "novemberavmaskningen" , finns ingen anledning att göra eftersom de preparat vi har i dag även tar styngflugelarver i ett tidigt stadie.