Njae... jag menar det bara halvt... det kan inte vara lätt när man levt med samma person sedan man var kattunge och sedan vid 3 års ålder flytta till annan familj. Kanske tog jag vatten över huvudet när jag valde denna katten. Jag är så ursel på att se tecken på "fel" temperament... Oavsett om det är katt eller människor... *suck* Jag brukar låta djuren vänja sig vid den nya miljön 1-2 veckor. Men tycker ändå att djuren ska "bete sig relativt normalt" även om den kanske är lite tillbaka dragen och försiktig. Sessan verkar mest vettskrämd :-(
Men hon har hittat ett ställe som hon gillar att sova på, i garderoben med ytterkläder! Jag och min son gick och letade efter henne. Vi kollande under soffor och under sängar men så sa min son att hon varit inne i min garderob. Då tittade vi i garderoberna i hallen och där låg hon. Väste och såg allmänt vettskrämd ut. Men så började hon jama och gnida sig... och vi fick klappa henne två sekunder tills hon började ändra utseende och jag säger åt min son att låta henne vara för hon bet mig igår. och det tog två sekunder så bet hon honom.
Ja... lite "skyll dig själv när jag sagt åt dig att låta henne vara" känner jag ju men tycker ändå synd om min son. Jag tycker synd om henne med!! Hoppas hon ändrar sig annars KAN vi inte ha kvar henne... Funderar på hur hon ser på människor. Eftersom förra ägaren "provocerade" henne att "attackera"... Hon kanske inte ser människor som flockmedlemmar utan som något man SKA bråka med...(?) I så fall tycker jag synd om henne...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar