fredag 6 mars 2015

Kumquat - en liten citrusfrukt med ätbart skal

Jag började 2014 med att så tre kärnor av kumquat. EN planta växte upp under året men är inte särskilt kraftig. Jag satte den i citrusjord vilket jag märkt att citron och apelsinkärnor trivs mycket bättre i jämfört med vanlig blomsterjord...

Kumquat kommer ursprungligen från Kina, där den fortfarande växer vild. Härifrån har den spritts till Japan, men också till Medelhavsområdet och Brasilien. Kumquat klassas som ett självständigt släkte. Det orangefärgade skalet är kraftigt och omger fruktköttet som innehåller en del kärnor. Fruktköttet är liksom hos övriga citrusfrukter uppdelat i klyftor.
Det finns två olika sorter kumquats: en oval och en rund. De är ofta av en valnöts storlek. Gult, saftigt, uppdelat i 4-5 klyftor, som är mycket svåra att sära, vilket inte är något problem eftersom man äter frukten hel. Kärnor förekommer ofta. Dessa kan också ätas. Smaken är uppfriskande, pikant och aromatisk. Smaken från det besk-söta skalet och det syrliga fruktköttet ger en fin kombination.


När man ätit upp citrusfrukten, kan man så kärnorna, men det är inte alls säkert att frösådda plantor kommer att blomma, men det blir ju en stor, vacker bladväxt med tiden.
Det kan hända att kumquat, Citrus japonica (rund) och Citrus japonica Margarita-gruppen (oval) och kalamondin, Citrus x microcarpa, kanske kommer att blomma, ibland även citron, Citrus limon, om man har tur. Det kan hända att kumquat, Citrus japonica (rund) och Citrus japonica Margarita-gruppen (oval) och kalamondin, Citrus x microcarpa, kanske kommer att blomma, ibland även citron, Citrus limon, om man har tur. Man kan försiktigt stryka över blommorna med en liten, mjuk pensel och pollinera dem, så att man får frukt. Först blir det pyttesmå gröna frukter som så sakteliga växer och mognar någon gång nästa höst. Samtidigt börjar de nya knopparna öppna sig och de mogna frukterna ska plockas eller faller av själva. För att hålla växten vacker, beskärs den försiktigt till fin form på våren. Ta inte bort mer än nödvändigt. De bortklippta topparna kan användas som sticklingar.

Mjukt, kalkfattigt vatten vill citrusväxterna ha rikligt av under tillväxtperioden. De vill också ofta bli duschade så att luftfuktigheten hålls hög så att bruna bladkanter och bladfall undviks. Bladfall kan också bero på för hög vintertemperatur. Gödsla rikligt under den ljusa årstiden, gärna vid varje vattning. Citrusväxterna drabbas annars lätt av kloros, näringsbrist, som visar sig som ljusa fläckar på bladen och/eller som bladfall, om man inte sörjer för rejäla gödselgivor. Plantera om dina citrusväxter varje vår i kraftig, lerblandad jord med mycket näring.

De kan under andra årstider stå i normal rumstemperatur och på sommaren kan de stå ute på en varm, skyddad uteplats. Citrusväxterna kan angripas av spinn och bomullslöss, detta särskilt om de står för varmt och torrt under vintern.

* De behöver medelhavsjord och medelhavsnäring. Övervintras om möjligt ljust och svalt men frostfritt. I rumstemperatur kan en del blad falla av, men nya kommer. Bör aldrig torka helt. Hjälp till att pollinera blommorna med en pensel. Planteras vid behov om i Medelhavsjord. Frukterna äts med skal.

* I princip alla kärnor går att så. Ibland är de så förädlade att de inte ger grobara kärnor men det är en sortfråga. Kom dock ihåg att t.ex. avokado är ett träd och du kan få en grön växt. När det gäller de flesta kärnor så är de produkter av befruktning och ger en vid variation. Alla bruksträd är ympade med sortspecifika skott från förädling. Vårt klimat är inte lämpat för exotiskt frukter så det krävs ofta omfattande tillskott av framför allt ljus för att de ska växa. Men som grönväxter klarar de sig ofta.

* Det finns mig veterligen inga direkt giftiga citrusfrukter, däremot finns det de som smakar mer eller mindre pyton!

* Alla dessa subtropiska citrusväxter behöver ett klimat som så mycket som möjligt liknar Medelhavsklimat. Det betyder att våra korta dagar på vintern ger ljusbrist. Om du sått en kärna så vet man aldrig vad det blir för sort. Om den är köpt som planta är den förmodligen ympad med en blomvillig sort.

* Kumquaten är känslig för omställning, både i temperatur, ljus och luftfuktighet. Då tappar dem sina blad. Många av dessa växter får när man tar hem dem från de optimala förhållandena i ett växthus till hemmet med torr, för växten för varm luft och helt annorlunda ljusmiljö. Det är en naturlig reaktion. Den kan efter en tid anpassa sig, men kommer förmodligen alltid att tappa en del blad under vintern p g a detta.

* Det vanligaste felet är att det är för torr och varmt luft under vintervistelsen i boningsrummet. Då är det citrusväxternas viloperiod och de vill vila svalt, 5-10 grader, och behöver mycket ljus för att inte tappa bladen och senare knopparna, som kommer på vårvintern. Det är alltså svårt att klara citrusväxter utan växthus eller uppvärmt uterum.

* Gulnande blad? Det kan vara sortegenskap om det inte verkar sjukligt (svårt att se på bilden), men det kan också vara näringsbrist, främst då kväve. Testa att gödsla med citrusnäring! Skulle bladen vara blekt gröna eller gula med gröna nerver, kan det vara kloros, det vill säga järn- eller manganbrist eller för högt pH-värde. Enbart gula blad kan också bero på för mycket vatten och/eller för lite ljus. Även stress kan ge gula blad, etylengas från frukter intill likaså.

* Om den får små kladdiga droppar på bladen kan det vara honungsdagg som din kumquat utsöndrar på grund av värmen och fukten och det är normalt. Du får dock hålla ett öga på det så att inte sotsvampar börjar trivas i daggen.

* Köpta kumquatplantor är ofta ympade och om den avvikande grenen på din kumquat kommer nere ifrån ympstället är det vildstammen som har aktiverats och då blir det en helt annan planta.

Inga kommentarer: